Från och med 27/2 2024 gäller föreningens nya stadgrar som är uppdaterade utifrån nya Bostadsrättslagen.
Fastigheten Cassiopea 5 är belägen bland det medeltida gatunätet i
Gamla Stan och har därmed en mycket lång bebyggelsehistoria,
varav åtminstone den riktigt tidiga delen, före 1600-talet, inte är
helt kartlagd.
1625 köpte Tyska församlingen tomten och lät uppföra en skola. Församlingens utbildningsverksamhet kom att fortgå på platsen fram
till 1880-talet, då skolan lades ner.
1886 påbörjades arbetet med att bygga om skolan till flerbostadshus, vilket skulle resultera i så gott som en nybyggnation, både in- och utvändigt. Sedan dess har en del ommålningar och moderniseringar
skett, men i stort är huset detsamma som när det omgestaltades på
1880-talet.
Om 1880-talets omgestaltning
Ombyggnationen genomfördes på initiativ av den tyskfödde
byggmästaren Julius Ernst Thomas och den innebar en så gott som fullständig ombyggnation av hela huset.
Ombyggnadsritningarna, som utarbetades av arkitekterna Magnus
Isaeus och Carl Sandahl2, visar en 1800-talstolkning av 1600-talets renässansarkitektur med rikt dekorerade fasader, kraftiga hörnkedjor, höga gavelpartier och markerade valvstenar. Enligt Stadsmuseets inventering var arkitekternas intention att fasaderna skulle avfärgas
röda med grå dekorationer, vilket var vanligt i Gamla Stan på
medeltiden och fram till 1600-talet.
Isaeus och Sandahls ritningar kom dock inte att förverkligas i sin
helhet. Gavelpartierna uppfördes aldrig och entréportarnas
omfattningar fick ett annat utseende. Resultatet blev istället ett för
1880-talet mycket tidstypiskt hus i nyrenässansstil.
Nya spår av Sankt Knuts och Sankt Katarinas gille
Under medeltiden saknades en stark statsmakt som kunde garantera enskilda människors rättigheter. Tryggheten var istället baserad på att man tillhörde ett kollektiv. Att stå ensam var ofta lika med att vara helt värnlös. I rättstvister krävdes till exempel mycket ofta stöd av flera andra för att man skulle ha en chans. Ett exempel är ”tolvmannaeden”, som innebar att man kunde frikännas från ett brott om tolv män med gott anseende kunde svära på att man var oskyldig. Samhället var i grunden helt uppbyggt kring släkten, och det var vanligen från släkten man fick sitt stöd då man behövde hjälp.
Under medeltiden var olika typer av gillen mycket vanliga. Gillen var ett slags föreningar för personer med liknande yrken eller intressen. Ett gille utgjorde ett kollektivt sammanhang som var frikopplad från släkten, men som kunde ge medlemmarna en liknande trygghet. Handelsmän, som ofta var långt borta från hemmet, behövde ofta stöd av ett annat kollektiv än släkten, och det är antagligen detta behov som lett till uppkomsten av gillesväsendet. Ett tidigt exempel på ett gille för långväga handelsmän är Frisergillet i Sigtuna, känt genom runinskrifter från 1000-talet. Medlemmarna i ett gille kunde stödja varandra i det mesta, till exempel om någon råkat ut för eller anklagades för brott, om man fick problem med affärer eller pengar eller om man behövde hjälp med att ombesörja en begravning. För sina sammankomster hade de medeltida gillena vanligen ett hus, en gillestuga.
I det medeltida Stockholm fanns ett flertal olika gillen. Av de gillesstugor som funnits finns källarvalven till en medeltida gillesstuga bevarade, under nuvarande Tyska kyrkan. Gillestugan hörde till Sankta Gertruds gille, som var de tyska köpmännens gille i Stockholm.
Ett annat gille som vi vet har funnits i Stockholm är S:t Knutsgillet. Den äldsta organisationen av S:t knuts gillen var dansk (ursprungligen tillägnad den helgonförklarade Knut Lavard) och till för danska köpmän. De fem Knutsgillen som vi vet fanns spridda i olika städer i mälardalen kan ha ingått i en egen köpmannaorganisation, tillsammans med det Knutsgille som fanns i Visby.
Knutsgillet i Stockholm uppförde, gemensamt med S:ta Katarina gille, en gillesstuga år 1445. Byggnaden revs antagligen före 1577. Det är känt vilken tomt gillestugan har legat på, men spår av byggnaden har aldrig säkert kunnat bestämmas.
Vi genomförde nyligen ett uppdrag i Gamla stan i Stockholm, som berörde en läcka i en friliggande källare inom kvarteret Cassiopea 5, som omfattar gillestugans gamla tomt. I samband med uppdraget inventerades källaren av byggnadsarkeolog Anna Bergman på Stockholms stadsmuseum. Källaren, som är tegelmurad och valvslagen, kunde då bestämmas ha medeltida murverk. Vidare kunde det med stor säkerhet sägas att källaren ursprungligen hört till ett ovanpåliggande hus. Genom en laseruppmätning kunde källarens läge bestämmas mot medeltidens tomtindelning. Därigenom gick det att bestämma att den med stor sannolikhet legat inom gillestugans tomt.
Slutsatsen är att källaren har utgjort källarvåning i ett medeltida hus som bör ha hört till S:t Knut och S:t Katarinas gillen.